Arkiv för augusti, 2011

Käka myror? Kittlar dödsskönt i kistan….

I söndags samtalade jag med Lars och Kerstin efter
högmässan, bland annat talade vi om mat och vad man kan förvänta sig att få
prova för olika maträtter när man är där.

Basen i all matlagning i Zimbabwe är sadza, en tjock
majsgröt som äts minst två gånger om dagen av de flesta människorna i Zimbabwe.
Till sadza kan man äta grönsaker, kött eller fisk beroende på vad man har
tillgång till.

Flygmyror var enligt Lars och Kerstin också en
delikatess, samt gräshoppor….spännande! Dessa steks och skall enligt
uppgift smaka litet salt och krispigt, de äts ibland även levande efter att man
avlägsnat deras vingar.

Mopanilarver är också en populär delikatess, på Shona
heter de madora och på Ndebele, amacimbi. De kallas
mopanilarver eftersom de enbart lever på bladen av mopaniträdet och utgör en
viktig del av basfödan. Mopanilarver plockas från träden, därefter rensar man dem
från inälvor och sedan torkas de. De kan sedan ätas torkade råa eller så kokas
eller steks de tillsammans med lök, tomater och kryddor och serveras med sadza.

Therèse

Lämna en kommentar

Vi tar med oss pennor och kritor!

Vill rikta ett stort tack till mina underbara kollegor på Arbetsförmedlingen i Helsingborg som samlade ihop pengar till pennor och kritor till barnen i Hutano, glädjen att skapa och uttrycka sig i färg och form finns hos alla barn över hela världen och jag är helt säker på att den här gåvan kommer att uppskattas väldigt mycket!

Kram på er!

Therèse

Lämna en kommentar

Gåvor

Om du vill stödja barnen i Hutano med en penninggåva kan du sätta in valfritt belopp på Pg 11 41 64 – 7, märk din inbetalning med Hutano.

Tack för din givmildhet!

Lämna en kommentar

EN PILGRIM MED DÅLIGT SAMVETE

Att fundera över mina personliga skäl till att göra en resa till Zimbabwe för att göra det möjligt för mig att bli en av flera ambassadör för Maria församlings Hutanoprojekt leder åt många olika håll.

Kontexten för mitt funderande är det genenanta politiska spelet i USA om ett höjt lånetak som visat att världens enda supermakt numera är en sandlåda där de rikaste och mest borskämda nu har valt att skada varandra hellre än att ta ansvar  för de som har lite eller inget i sitt eget land. Och allra minst närvarande  i det patetiska spelet är det fattigaste i utvecklingsvärlden. I Europa skakas de finansiella grundvalarna av samma skäl. Vi är så många som levt över våra tillgångar under så lång tid utan en tanke på att vilja betala för vår överkonsumtion.

På Afrikas horn svälter människor till döds till ackompanjemang av nyhetsbilder som ger en tragisk känsla av Deja vu. Slutsatsen man måste dra är denna att i den  här världen har länder som Somalia och Zimbabwe ingen betydelse alls. De har ingen politisk betydelse. De har ingen ekonomisk bettydelse. Detta betyder i sin tur att människorna i Somalia och Zimbabwe bokstavligen är viktlösa i den här världen. Det enda de kan föda är skuld och dåligt samvete.

När jag lägger min kristna tro som ett raster över den här bilden händer flera saker. Dagen innan jag skriver det här firade jag Kristi förklarings dag i Lunds domkyrka. Berättelsen om Petrus som vill bli bofast på berget med dess ovanifrånperspektiv på världen där världens lidande och kamp känns behagligt långt borta är djupt mänsklig. Men Jesus gick ner för berget. Valet vi har är att stanna eller följa med.

Trovärdigheten hos oss som församling vilar på utgången av det valet.

Att ta ansvar för några föräldralösa barns hälsa och utbildning under ett antal år kan tyckas som en betydelselös droppe i lidandets hav. Men jag tror inte på att kärlek, solidaritet eller barmhärtighet någonsin kan vara betydelselöst. Ett människoliv är ett helt universum. Ingen vet vad ett av dessa barn kan uträtta som en del av den Guds väv som är vårt gemensamma liv om hon eller han får del av det som vi tar för givet varje dag av våra liv. Jag tror också att vi i Maria församling blir en friskare och starkare församling, mer andefylld och älskande, när vi engagerar oss i vår medmänniska, också när hon finns långt bortom vår egen privilegierade värld. Eller kanske mest just därför. Jag tror starkt att Jesus sedan länge varit på plats i Hutano.

För min personliga del blir resan en möjlighet att konfrontera mig själv i mina föreställningar om den värld som jag inte känner. Jag vill bli utmanad i mina fördomar och i min bekvämlighet.

I någon mening vill jag det skall bli en pilgrimsresa om än det sker med den första världens trygghet och med möjlighet till mellanplansshopping på Heathrow. Så är nu en gång världen beskaffad.

Björn

Lämna en kommentar

Litet om oss och våra tankar kring projektet…

Vi träffades under gymnasietiden i Helsingborg och studerade till läkare i Lund. Efter kortare tjänstgöringar på olika platser, två år på lasarettet  i Uddevalla och studier i London,  åkte vi utsända av Sv Kyrkans Mission till Tanganyika, som det då hette, och arbetade vid Ndolage sjukhus i 7 år. Vid utresan hade vi två barn och två föddes i Tanzania. På Allmänna sjukhuset i Malmö kunde Kerstin slutföra utbildningen till barnläkare och Lars till allmänkirurg.

Därefter arbetade vi i Skövde till 1981 då Sydrhodesia/Zimbabwe blev självständigt. I två perioder tjänstgjorde vi där, vid Mnene sjukhus, fram till 1992. Under de följande fem åren arbetade Kerstin vid barnhälsovården och Lars som distriktsläkare i Helsingborg.

Som boende i Maria församling blev vi ombedda att leda en studiecirkel om Afrika som kom att fokusera på Tanzania. En resa till Bukoba i Kageraregionen i trakterna av Ndolage sjukhus ledde till fortsatt kontakt med Kashumbiliro pastorat i form av ett partnerskap för framför allt byutveckling. Detta fortgår nu genom en vänförening.

År 2009 kunde vi åter besöka Zimbabwe som under president Mugabes ledning hamnat i politiskt-ekonomiskt kaos. Arbetet vid Mnene sjukhus drivs under ytterst knappa villkor. Landet har drabbats mycket hårt av HIV/aids varför det finns väldigt många föräldralösa barn. Vi blev nu engagerade i ett projekt  för att 20 barn med särskild svåra levnadsomständigheter skall kunna ges god omvårdnad i Hutano Rehabilitation Village, en samling hyddor nära sjukhuset.

Vi känner oss mycket gynnade som får fortsätta att ha levande kontakt med medmänniskor i afrikanska länder, att nu kunna resa ut med denna grupp från Maria församling, och dessutom  kunna fortsätta att besöka våra barn och tio barnbarn i olika delar av Sverige.

Lars och Kerstin

Lämna en kommentar

På jakt efter planscher som visar hur man borstar tänderna!

Dålig munhygien och karies är ett stort problem hos barnen i Hutano, jag har ringt runt till olika företag och Tandläkarförbundet i jakt på en plansch som på ett pedagogiskt sätt visar hur man gör när man borstar tänderna, tyvärr utan resultat. Om någon känner till var man kan få tag på en sådan plansch vore vi mycket tacksamma!

I min jakt på planscher ringde jag till TePe Munhygienprodukter i Malmö som otroligt generöst skänkte fina tandborstar och tandtråd till alla barn i Hutano. Tack, de kommer att komma väl till pass!

Lämna en kommentar